Dec. 30, 2010
Tänk att få bestämma över sig själv, att få äta det man vill, att få gå, springa, hoppa och sova. Tänk att ha en familj, nära vänner och en kärlek. Att få kunna drömma, hoppas och tro.
Jag önskar allt idag, önskar så fruktansvärt mycket.
Tänkte att om ni undrar över något (mat, tankar, sjukhustiden..vad som helst) får ni gärna fråga. Så kommer svaren i nästa inlägg.
Lunch: Oxascand och lergigan
Tack för allt ni skriver, för att ni tittar in och för att ni är så underbart vackra.
Dec. 23, 2010
Idag har jag stirrat in i samma vägg i två månader. Min kropp skriker efter att få röra på sig och min mage drar ihop sig efter bara första droppen kletig sondvälling varje dag. Ibland känns det hopplöst, finns ingen väg ut. I bröstet hugger hjärtat, det isar i kroppen av ständig värk i huvud och mage. Har aldrig känt mig mer ledsen än nu, men hellre aldrig så trygg. En efter en lämnar patienterna sina sängar för att åka hem. En efter en byts de ut medan jag troget ligger kvar på min plats, i rum nr 5. Jag är ett nummer, en kropp, en sjukdom nedskrivet på ett papper.
Plus 0.2 kg.
Jag önskar er alla en underbar jul. Snälla tag vara på varje fin stund.
Plus 0.2 kg.
Jag önskar er alla en underbar jul. Snälla tag vara på varje fin stund.
21 Décembre
Tack David.
17 december
Det mörknar redan vid två-tiden, skymningstankar. Snart syns ljus på himlavalvet. Hårt borrar de miljoner små solar hål i mina ögon, sätter sig djupt i mitt inre. Jag tänker på nerver, senor och ådror bakom stängda ögonlock. Brinnande rött ljus och en dov smärta i bakhuvudet. Mörker ger näring till sjukdomen. Vem är jag nu, har jag någonsin vetat? Minus 0.7 kg..jag orkar inte mer..
Snälla berätta om det finaste ni vet.
cauchemar
Frosten river på rutan. En underlig varelse i fosterställning med iskalla fötter och händer. Ett sprakande hav av glitter bakom ögonlock som svider. Jag har ångest, oro och panik. Men jag har ingen ork, ingen kraft till att fly. Finns inga spärrar från onda tankar.
Jag har fått sluta med mina mediciner och det känns så otroligt hårt. Min kropp klarar inte av tabletterna och jag klarar inte av mig själv..
I natt drömde jag om "sondmaten", hur jag tvingas dricka sond-välling tills jag spyr. Hur den gråa vätskan rinner ner för hakan och över min kropp för att jag inte hinner svälja. "DRICK SNABBARE! DRICK!" hör jag röster.
Sen vaknar jag, kan inte andas, känner låtsaslukten ifrån välling, mår illa och har värk i magen..
Såg luciasång på tv'n imorse, började gråta direkt..
Jag har fått sluta med mina mediciner och det känns så otroligt hårt. Min kropp klarar inte av tabletterna och jag klarar inte av mig själv..
I natt drömde jag om "sondmaten", hur jag tvingas dricka sond-välling tills jag spyr. Hur den gråa vätskan rinner ner för hakan och över min kropp för att jag inte hinner svälja. "DRICK SNABBARE! DRICK!" hör jag röster.
Sen vaknar jag, kan inte andas, känner låtsaslukten ifrån välling, mår illa och har värk i magen..
Såg luciasång på tv'n imorse, började gråta direkt..
Dec. 13, 2010
Jag blir rädd när jag tänker på mig själv. Vem är det som dött stirrar tillbaka i spegeln? En vissen och ihålig kropp. Jag är tom med ett ruttet skal.
Dec. 8, 2010
Hirviö, ett monster. Jag är min egen värsta fiende. Ett stycke kött, en ensam vålnads tanke som förstör och förgör.
Jag drömmer om att jag springer varje natt. Jag längtar så. Vill springa så att det gör ont.
Jag drömmer om att jag springer varje natt. Jag längtar så. Vill springa så att det gör ont.
Dec. 4, 2010
28/10 vägde jag 30 kg. Jag kommer vagt ihåg läkarens röst; antingen följer du med frivilligt eller också måste vi tvinga med dig. Jag började såklart gråta, frysa och blod från näsan rann ner på min tröja. Jag var livrädd. Men sjukhustaxin kom som lovat.
En sköterskas varma händer hjälpte mig ner i en kall och okänd säng ungefär två timmar senare, 45 minuter hemmifrån. Ett BMI på 10, en kropp som bara hade två-tre dagar kvar att leva. Sedan en slang ner i näsan, genom halsen och ner i magen. Men jag låg still, blundade och önskade att jag snart skulle vakna.
Slangar och nålar överallt, mina armar stuckna och tappade på blod. Dropp och sondmatning. Till och med nu, snart 1½ månad senare..
Dagar går så långsamt att gränserna mellan natt och dag, dagar och veckor bara har fina, suddigt tunna linjer.
Dec. 2, 2010
Där bortom skogen hörs ett eko från en bister köld som knäpper. Utanför ett synligt knastrande skal på allt som existerar. Som blixtrar framför mina ögonlock vaknar jag till. Väcks ur en djup håla, en brunn utan botten. Varje natt samma sak, dessa blixtrar. Kan jag inte bara få sova bort allt som gör ont?
Under sängen är det mörkt och kallt, likt en grotta där jag på dagen stoppar undan alla monster som leker med mig varje natt.
Sen kommer tystnaden, hör mitt eget hjärtas tunga slag, jag tänker; orkar det verkligen mer, finns det något kvar? Kanske, men det är bara kylan från en svulten kropp som svarar.
Under sängen är det mörkt och kallt, likt en grotta där jag på dagen stoppar undan alla monster som leker med mig varje natt.
Sen kommer tystnaden, hör mitt eget hjärtas tunga slag, jag tänker; orkar det verkligen mer, finns det något kvar? Kanske, men det är bara kylan från en svulten kropp som svarar.
