3.5.11
Jag är ute och går mycket och nu har mitt vänstra knä och högra höft börjat kännas som knivar efter en lång promenad. Mitt skelett är skört, jag ramlar ihop. Får jag inte gå mina promenader så dör jag. Det gör så ont att jag får bita ihop, ibland sticker jag in mina naglar i handen för att tänka på något annat..
Tack så jättemycket för gratulationen på min födelsedag! Blev jätteglad!
Jag tycker det är både bra och lite läskigt att följa din blogg. Du verkar ha koll på att du är sjuk men samtidigt så avslutade du din behandling. Finns det någon där för dig i verkliga livet som kan stödja dig och ge dig en kram? Jag tycker du verkar vara en underbar person, på riktigt, och jag hoppas att du själv känner så om dig själv, om inte så borde du. Jag tror på att du kan hämta dig från anorexian och det är jag inte ensam om. Kämpa på! Kram
Jag vill mest ge dig en kram eller två händer fulla av ork och lite glädje.
Kram
lilla vän.. det behöver inte vara sådär svårt.. vi kan klara det här, du kan klara det här <3
sv; såsom du önskar att mitt liv vore lättare, önskar jag att ditt också bara kunde bli bra. att du kunde förmå dig själv och leva ditt liv som du faktiskt är värd. du ska inte behöva ha det såhär, inte. inte. inte.
ett andetag.
ska vi andas? en lång suck.
vi kan göra det tillsammans.
1..2...3.
sv; såsom du önskar att mitt liv vore lättare, önskar jag att ditt också bara kunde bli bra. att du kunde förmå dig själv och leva ditt liv som du faktiskt är värd. du ska inte behöva ha det såhär, inte. inte. inte.
ett andetag.
ska vi andas? en lång suck.
vi kan göra det tillsammans.
1..2...3.
