Sertralin + Mirtazapin + Oxascand
Följde din förra blogg och även denna och ville bara skriva att jag tror på dig. Tänkte skriva en längre peppande kommentar men kom inte på något bättre att skriva förutom att jag tror på dig och hoppas att du blir frisk inom en snar framtid!
Vi saknar dig jätte mycket här hemma. Fortsätt göra allt för att komma hem till oss.
Fortsätt kämpa,,du är en kämpe och vi saknar dig varje dag,sååå saknad såå älskad av din familj,
Många jättekramar ,toto(pappa)
Jag är inte psykolog. Jag har aldrig haft ätstörningar. Jag kan inte säga att jag vet hur du känner dig, vad du går igenom, vad som är de rätta orden du behöver höra, vad som kan hjälpa dig.
Men om jag ser en människa rasa ihop på gatan så rusar jag fram, utan att ta i beaktande att jag inte är sjukvårdsutbildad.
På samma sätt kan jag inte stillatigande sitta och läsa om det lidande du genomgår.
Det enda jag kan erbjuda är ord. Om några av dessa ger dig tröst och kanske styrka, ta dessa till dig.
De ord som är betydelselösa för dig, låt dem falla ifrån dig som ett höstlöv i vinden.
För det första: varför är du så hård mot dig själv ?
Kommer du ihåg att jag skulle påminna dig om den frågan. Det är ofta inte en lätt fråga att besvara, när man sitter i sitt eget mörker. För mig var det en process, men nu vet jag varför. Det är ingenting
jag basunerar ut till världen, det räcker med att jag vet det själv.
Du skriver "tjock" och "hemsk" fyra gånger vardera.
Att du inte är tjock är uppenbart, det blir inte sannare för att du upprepar det flera gånger. Det kanske blir så i dina tankar, men i verkligheten är det inte så. Notera hur du använder "är tjock" och "känns som om jag". Om du byter byter ut dem så får du "det känns som om jag är tjock". Det är säkerligen sant, känslan finns där, men återigen, du är inte tjock.
Att ha ångest är hemskt, det vet jag. Hemska tankar har jag också haft, både om mig själv och andra. Jag har under perioder burit på ett djupt självförakt och även projicerat detta förakt på andra. Båda sätten är plågsamma, självförbrännande och destruktiva. När man mår väldigt dåligt så inte fasen sitter man och tänker på blomsterängar och sommarskogar som ekar av skratt (även om det skulle vara bra om man gjorde det). Nej, sjukdomen vill ta fram mörkret, vill låta det styra en diktatoriskt, vill låta det bli allenarådande. Låt dig själv bli medveten om detta faktum, detta skeende. Låt inte de mörka tankarna styra dig, låt det bli tvärtom.
"HEMSKA JAG", med versaler dessutom. Att det finns hemska människor i världen tvivlar jag inte på.
Att du skulle vara en av dem tror jag inte ett ögonblick på. Din inre sol har tillfälligt gått i moln, men den kommer att lysa igen. Gör så att den lyser igen. Det är ofta i det djupaste mörkret man hittar det starkaste ljuset, det ljus som leder hem till en själv. Till den man ÄR.
Nu sitter jag och analyserar min egen kommentar. Jag vet varför jag var så hård mot mig själv, men jag basunerar inte ut det till världen. Varför inte ?
Jag börjar verkligen inse nu hur många som bloggar öppet om sina problem, som vågar, som inte är rädda.
Jag behöver verkligen arbeta med mig själv.
