Rum 14

Det kommer att gå. Kämpa på. Kramar.

Fokusera på hur härligt det skulle vara att vara frisk och komma där i från! Kram

Om du VILL att det ska gå som kommer det göra det! Tänk inte så mycket på lunchen utan fokusera på endast frukosten nu, då tror jag att du slipper en massa oro. Tänk på hur duktig du är som klarar av frukosten, det är starkt. Önskar dig all lycka!

Kämpa på Emeli. Du har redan gjort stora framsteg. Vi saknar dig här hemma. Kram!

Jag har precis kollat igenom din blogg och jag måste först säga att du verkar vara en underbar tjej, och för det andra, kämpa på! Rätt lätt att säga kanske, men var stark, du förtjänar att vara frisk och må bra. Jag tror på dig tjejen!

Några reflektioner kring de av dig skrivna inläggen den senaste veckan :



Du har börjat äta vilket är ett steg i rätt riktning, men du kämpar helt uppenbart med själva processen.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att du går igenom en väldigt jobbig period.

Att börja ställa om kroppen till en ny rytm innebär givetvis att din mage kommer att bråka, den har inte vänjt sig vid den nygamla rytmen. Men tror du inte att det kommer att ske en gradvis förbättring? Du har satt satt foten på hälsans stig och trampat på en törnetagg, betyder det att du måste sluta vandra, eller kan du se det för vad det är : något temporärt, övergående, på väg mot målet ?



Du skriver att "hur svårt kan det vara" och att du känner dig "otroligt dum". Häromveckan hörde jag om en man som har ett exceptionellt bra minne, men samtidigt har han stora svårigheter med att sätta in en kudde i ett örngott. Själva principen undgår honom. Jag har inte några problem med örngott alls, kunde förmodligen sätta in en kudde i sömnen. Betyder det att jag är en bättre människa än honom? Givetvis inte, det betyder bara att han och jag inte har samma problematik.

Nedvärdera inte dig själv så. Du är inte dum, du har ett problem du behöver komma tillrätta med. Det finns ingen anledning att trycka ner dig själv, tvärtom behöver du lyfta upp dig själv. Varför är du så hård mot dig själv ? Den meningen kommer jag att upprepa för dig tills du blir snäll mot dig själv, så det så.



Du skriver att du vill känna värmen från solen. Du har känt solen förut och du kommer att känna den igen. Den känslan finns inom dig, även om solen inte rör vid dig fysiskt just nu. Har du någon gång känt dig glad, kreativ, engagerad, nöjd och avslappnad ? De känslorna finns också inom dig, även om de just nu är blockerade. Plocka fram dem, sök efter dem, de känslorna är dina vänner, de vill dig väl. När du hittat dem igen, vila i dem, låt dem lära dig hitta tillbaka till dig själv, till den du ÄR.



Iaktta utan att döma. Vad är det som händer när du ställs inför det jobbiga ? Förändras din andning så att den blir ytlig ? Spänner du axlarna eller någon annan kroppsdel ? Rusar tankarna iväg som skenande hästar ?

När man andas ytligt skapas ofta spänningar i kroppen vilket förvärrar ångest. När jag ställs inför min problematik så brukar jag ta ett djupt andetag, andas ut och känna avslappningen och antingen tänka eller säga högt : "Balans och harmoni" eller "Det här blir bra". Det räcker med ett eller två andetag, pyssla inte med djupandning längre stunder, man blir lätt yr i bollen.

När tankarna rusar iväg, iaktta utan att döma. Det är du som äger dina tankar, men det är sjukdomen som satt sig i förarsätet. När paniken kommer, tänk inte : "Det här går käpprätt åt helvete", iaktta istället : "Jaha, nu skenar mina tankar igen, nu behöver jag omgruppera och tänka positivt, komma på rätt spår igen".



Du längtar hem. Det gör vi alla när vi inte mår bra och är borta från familj, bostad, de platser vi tycker om. Men kom ihåg att du har ett hem inom dig också, det bär du alltid med dig. Vårda ditt inre hem.



En sköterska granskar dig. Helt förståeligt att det inte är roligt. Släpp taget om dina negativa tankar om hennes närvaro, hon finns fysiskt i rummet men hon behöver inte finnas i dina tankar. Slappna av, släpp fokus på hennes närvaro.



Du har ingen tv på rummet. TV kan vara avkopplande och roligt. Men tänk på hur katter gör. De ser inte på tv, de ser på himlen, på träd, på lite allt möjligt. De har hittat stillheten inom sig. Hitta din inre stillhet och se på träden. Träd är bra.

( Jag valde inte MÖRKGRÖN Solitär av en slump ).



Till sist för idag, stöter du på motgångar så lär dig av dem, iaktta utan att döma ( ja, jag upprepar det igen ), och gå vidare.

Några reflektioner kring de av dig skrivna inläggen den senaste veckan :



Du har börjat äta vilket är ett steg i rätt riktning, men du kämpar helt uppenbart med själva processen.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att du går igenom en väldigt jobbig period.

Att börja ställa om kroppen till en ny rytm innebär givetvis att din mage kommer att bråka, den har inte vänjt sig vid den nygamla rytmen. Men tror du inte att det kommer att ske en gradvis förbättring? Du har satt satt foten på hälsans stig och trampat på en törnetagg, betyder det att du måste sluta vandra, eller kan du se det för vad det är : något temporärt, övergående, på väg mot målet ?



Du skriver att "hur svårt kan det vara" och att du känner dig "otroligt dum". Häromveckan hörde jag om en man som har ett exceptionellt bra minne, men samtidigt har han stora svårigheter med att sätta in en kudde i ett örngott. Själva principen undgår honom. Jag har inte några problem med örngott alls, kunde förmodligen sätta in en kudde i sömnen. Betyder det att jag är en bättre människa än honom? Givetvis inte, det betyder bara att han och jag inte har samma problematik.

Nedvärdera inte dig själv så. Du är inte dum, du har ett problem du behöver komma tillrätta med. Det finns ingen anledning att trycka ner dig själv, tvärtom behöver du lyfta upp dig själv. Varför är du så hård mot dig själv ? Den meningen kommer jag att upprepa för dig tills du blir snäll mot dig själv, så det så.



Du skriver att du vill känna värmen från solen. Du har känt solen förut och du kommer att känna den igen. Den känslan finns inom dig, även om solen inte rör vid dig fysiskt just nu. Har du någon gång känt dig glad, kreativ, engagerad, nöjd och avslappnad ? De känslorna finns också inom dig, även om de just nu är blockerade. Plocka fram dem, sök efter dem, de känslorna är dina vänner, de vill dig väl. När du hittat dem igen, vila i dem, låt dem lära dig hitta tillbaka till dig själv, till den du ÄR.



Iaktta utan att döma. Vad är det som händer när du ställs inför det jobbiga ? Förändras din andning så att den blir ytlig ? Spänner du axlarna eller någon annan kroppsdel ? Rusar tankarna iväg som skenande hästar ?

När man andas ytligt skapas ofta spänningar i kroppen vilket förvärrar ångest. När jag ställs inför min problematik så brukar jag ta ett djupt andetag, andas ut och känna avslappningen och antingen tänka eller säga högt : "Balans och harmoni" eller "Det här blir bra". Det räcker med ett eller två andetag, pyssla inte med djupandning längre stunder, man blir lätt yr i bollen.

När tankarna rusar iväg, iaktta utan att döma. Det är du som äger dina tankar, men det är sjukdomen som satt sig i förarsätet. När paniken kommer, tänk inte : "Det här går käpprätt åt helvete", iaktta istället : "Jaha, nu skenar mina tankar igen, nu behöver jag omgruppera och tänka positivt, komma på rätt spår igen".



Du längtar hem. Det gör vi alla när vi inte mår bra och är borta från familj, bostad, de platser vi tycker om. Men kom ihåg att du har ett hem inom dig också, det bär du alltid med dig. Vårda ditt inre hem.



En sköterska granskar dig. Helt förståeligt att det inte är roligt. Släpp taget om dina negativa tankar om hennes närvaro, hon finns fysiskt i rummet men hon behöver inte finnas i dina tankar. Slappna av, släpp fokus på hennes närvaro.



Du har ingen tv på rummet. TV kan vara avkopplande och roligt. Men tänk på hur katter gör. De ser inte på tv, de ser på himlen, på träd, på lite allt möjligt. De har hittat stillheten inom sig. Hitta din inre stillhet och se på träden. Träd är bra.

( Jag valde inte MÖRKGRÖN Solitär av en slump ).



Till sist för idag, stöter du på motgångar så lär dig av dem, iaktta utan att döma ( ja, jag upprepar det igen ), och gå vidare.

Ja, nu syns förstås dubbelkommentaren. För ett tag sedan syntes ingenting av det jag skrivit. Jag tar lärdom av mina egna råd, jag gjorde något mänskligt misstag, nu lämnar jag det bakom mig och går vidare.

Du är så duktig! Jag kommer ihåg när jag för första gången skulle äta ost igen. Jag grät och grät, men jag hade också bestämt mig för att klara det - och det gjorde jag!



Det kommer att bli lättare, för kroppen vänjer sig och hjärnan vänjer sig. Såsmåningom kommer inte kroppen behöva bli chockad över att få en portion mat och då kommer den också att vänja sig vid att hinna smälta den maten i tid till nästa måltid.



Ge kroppen chansen att sköta sina egna processer, så kommer den att göra det! Den är faktiskt ganska fantastisk!