Feb. 10, 2011

Jag kan också den känslan rätt bra nu - apatisk... Hjärnan som maler alla tankar och inte kan sluta, medvetandet och samvetet säger åt kroppen att göra något eller att i alla fall röra sig någon ynka millimeter, men inget händer... ingenting alls.

Sedan kommer ångesten och allt gör så jävla ont, man kan inte göra något.

Jag vet också hur det är att kämpa, varje dag! även om ingen ser det så för man den där ständiga fighten och när det lättar litegrann så att man börjar se en ljusglimt så kämpar man ännu hårdare.

Jag förstår hur du känner och vill bara säga att du inte är ensam i allt svårt, tungt, meningslöst och mörkt - jag vet att det kanske inte hjälper så mycket att höra detta. Men jag hoppas att du inser att du är unik och att du aldrig slutar kämpa!

Fortsätt kämpa du är unik,underbar,saknad,

En stor hjärtekram på Alla hjärtans Dag!!!!

Alltid i våra tankar,försök lämna det mörka bakom dig,du har en ljus framtid,din familj älskar dig!!

Toto och jonis

Jag värkligen ser upp till dig, hur du kämpar!

ge inte upp! du är en hjälte.



H/ 14 årig tjej.