1.4.11

Idag känns allt så tomt. Min egen spegelbild är lika grå som dagens himmel. Igår grät jag. Första gången på länge. Jag är en robot, varken ledsen eller glad. Tårarna bara rann men jag kände inget, bara som en allergichock mot mig själv.

Kom igen du klarar det!

SV; ja ush, känns som näringsdryckskonsistensen fastnar halvvägs i sugröret! skulle behöva vara myrslok med sugkraft som damsugare om det där skulle gå "lätt" -.-

tack.. detsamma :)

Jag går in på din blogg ibland. Hittade dig ursprungligen i jakt på vegorecept. Alltså på den gamla bloggen. Och varje gång jag nu går in är jag lika rädd att du inte ska ha skrivit. Att du inte ska finnas. Och jag tänker att jag vill att du ska veta det. Även om det inte hjälper. Och jag kan känna igen mig i så mycket av det du skriver. Inte det som rör det uttryck ditt tillstånd tar, utan tillståndet i sig. Och det ger en underlig tröst samtidigt som det är så sorgligt. Och jag vill säga till dig det som håller mig uppe de värsta dagarna. Att det är sunt att reagera som "vi" gör på en värld som är så sjuk så sjuk. Och jag vill att du ske veta att du är viktig, att du betyder en massa. Och att det är viktigt att just DU hänger kvar. För VI behövs! Massor av änglar och kärlek!

U.

jag önskar så att du slapp all skit. fina människa.. denna känsla av maktlöshet, att aldrig riktigt kunna hjälpa, är inte rolig. och den infinner sig alltid. önskar jag kunde säga ngt som gjorde att allt blev bra.

åter igen känner jag att du är stark. du kommer att klara det här. gör det för din skull, ingen annans. du, bara DU, är värd att må bra. :)

Jag hittade just dig och läste vad du går igenom. Jag kan varken känna eller tänka mig hur det är att vara i en sådan situation som din men jag hoppas innerligt att du klarar dig igenom detta för livet, det är det värt att leva. Och du verkar vara en sån fin människa.