Nov. 7, 2010

Idag är det bara tyst. Som efter en storm som lagt sig tycks hela sjukhuset ligga i dvala. Jag läser "kafka på stranden" & låtsas att pojken som kallas kråkan talar till mig. I mitt rum lyser samma sol in som i somras. Den värmer lätt medan jag sväljer vita piller som ska få mig att sluta tänka..

Tack för att ni tittar in & för det ni skriver.

You'll be fine so soon, just be strong Emeli!

You are not alone, I'm always be with you:)

Hugs!!!

jag lider med dej...:( har varit inlagd mycket på sjukhus,avdelningar o behandlingshem..har du anorexi?

fortsätt kämpa på♥

vet du hur länge du ska stanna? är du där frivilligt.

kram