Nov. 9, 2010
I natt låg jag vaken. Hörde bara vinden utanför. När ljuset sträckte sig över sjukhusets innergård som jag kan blicka ut på ifrån mitt fönster bländades jag av snö. Den gnistrar inte vackert idag och de små röda vinteräpplena som mamma tappert försökt få mig att äta doftar inte längre. I min näsa dröjer bara en konstant sjukhuslukt kvar och illamåendet väcker bara större lust för aptitlösheten. Dovt lysande lampor i byggnadens fönster suddas ut när morgonen blir till dag. Kanske mår jag lite bättre imorgon...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Varje gång berörs mitt hjärta,mina tankar är med dig varje dag,en dag itaget,kramar Toto
Postat av: Matilda
För snart ett år sedan hade det kunnat varit jag som skrivit texten... Önskar dig all lycka!
Postat av: Andreas
Kämpa på Emeli. Vi väntar på dig!
Postat av: Naima
Jag önskar så mycket att du mådde bra, jag känner dig inte men har läst dina bloggar ganska länge och har alltid känt att du är så fin och beundrar hur du gör allting runt omkring dig fint. Det är svårare att känna det under perioder. Men du har gjort min värld bättre.
Trackback
