17 december
Det mörknar redan vid två-tiden, skymningstankar. Snart syns ljus på himlavalvet. Hårt borrar de miljoner små solar hål i mina ögon, sätter sig djupt i mitt inre. Jag tänker på nerver, senor och ådror bakom stängda ögonlock. Brinnande rött ljus och en dov smärta i bakhuvudet. Mörker ger näring till sjukdomen. Vem är jag nu, har jag någonsin vetat? Minus 0.7 kg..jag orkar inte mer..
Snälla berätta om det finaste ni vet.
Det finaste jag vet är att dansa på nattgator med bara stjärnorna som sällskap, med känslan av att man kanske klarar allt ändå.
det finaste jag vet är när man inte orkar längre och inte vill någonting så har man underbara vänner som nästan slår in dörren till ens lägenhet bara för att sitta där och hålla en i handen och torka tårarna.
Att lyssna på Liquid Mind VIII ( CD av Chuck Wild )
Att läsa Thich Nhat Hanh
Att överraskas av en ekorre i ett träd och "prata"
med den ( vi tjattrade med varann en stund )
Att se in i katters ögon och inse att de är bättre livskonstnärer än jag
Att stå på knä på en brygga och sträcka ner händerna i vattnet och upptäcka att det bildats en jättetunn hinna av is på ytan som man först inte såg
Att andas djupt på sommaren när solen går ner och sätter talltopparna i brand
Att sitta så stilla i skogen att fåglar börjar landa precis bredvid
Att höra vinden rassla i vassen samtidigt som man plaskar med fötterna i vattnet
Att sträcka upp armarna mot himlen och le när man står mitt i ett ösregn
Att inse att man är betydelsefull både för sig själv och för andra.
Du är betydelsefull.
Ge inte upp.
Solitär skriver så jag ryser av lycka. Alla de där sakerna! + en liten svart hundnos som stoppas i min hand.
Tidiga vårmornar när solen går upp och alla andra sover. Huset (och världen?!) är helt tyst och temuggen värmer sömnstela fingrar. Den nya dagens alla möjligheter till goda stunder ligger framför oss.
Det finaste jag vet är när man tittar ut genom fönstret en tyst lördagsmorgon och ser det vackra snölandskapet utanför fönstret. Det är jul och jag känner mig fylld med harmoni. Kämpa på - vi tror på dej!
Veckans finaste ögonblick var när jag stod i ett kök och diskade och från rummet bredvid helt plötsligt hörde fyra pepparkaksbakande barn sjunga:
"Tänd ett ljus och låt det brinna
Låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu,
men det blir ljusare igen
Tänd ett ljus för allt du tror på
För den här planeten vi bor på
Tänd ett ljus för jordens barn"
Livet! Allt det vackra ni andra har beskrivit ryms ändå i det lilla ordet - livet!
När jag ätit frukost, kryper ner under täcket igen och så kommer katterna springandes efter. En som lägger sig vid fotändan och rullar ihop sig till en kanelbulle. Den andra lägger sig på min bröstkorg och somnar och snarkar lite. Så ligger vi länge i sängen och slumrar i en varm hög. Det är det finaste jag vet.
Att under en kall, klar vinterkväll dela en promenad men en vän är otroligt vackert:
När kristallerna överst på snötäcket är sådär stora så de klingar när man blåser på dem,
när snön knarrar för varje steg,
när världen lyser svagt både från himmel och jord,
när månen och stjärnorna lyser sådär kallt - men vänligt;
de vill liksom lysa för Dig, för att du ska finna vägen hem!
Jag vet du kan föreställa dig bilden.
Ibland känns det som vi är stjänor för varandra, vi ser, vi finns.. tyvärr för långt borta, det svarta äter den värme vi sänder varandra.
Surfade in av en slump och hittade bloggen, då jag letade recept till en middag jag ska bjuda några vänner på imorgon. Apropå det finaste... att dela saker med andra.
Fortsätt kämpa!
Hej har just nu en tävling där 2 personer har chans att vinna varsitt presentkort på 1000 kr hos Nelly
Det finaste jag vet, är att tänka på det lilla livet som växer i min mage.
Fortsätt kämpa!
att promenera långt ut i skogen eller ut på klipporna och titta på havet och träden, prata med djuren..
ligga på rygg i gräset och titta på molnen.
antingen det eller att vara ensam i världen tillsammans med någon annan.
du verkar stark, jag tror på dig
En av de finaste sakerna är att tänka bortom mänskligheten och bara se den vackra naturen. Tänka att allt har ett samband, en cirkel av mening. I naturen klarar dom sig inte utan varandra, och det är så otroligt hur dessa små (och stora) varelser har anpassat sig efter varandra, växter och djur.
Vi hör egentligen inte hit.
Andra fina saker är att inspirerande människor, utan dom hade många inte varit här. De öppnar mina ögon för värden i livet.
det finaste jag vet är:
när min katt kryper upp i knät och borrar in sitt huvud i min tröja.
när man cyklar genom parken på hösten och det är lite halvkyligt i luften och kajorna svävar över ens huvud och kraxar sådär härligt.
när man jobbat hela veckan och inte haft en enda ledig kväll och så kommer man hem på fredagen, lagar något gott och sitter ner vid bordet och äter långsamt med tända ljus och jazz i bakgrunden.
att få hålla någon i handen som man tycker är så väldigt fin och som får det att bubbla lite i magen och darra lite i benen.
att dricka thé i små skira thékoppar efter att länge ha valt vilket thé i samlingen man är mest sugen på (och inte riktigt kunna välja för alla doftar så fantastiskt).
att lära sig nya saker och träffa nya fascinerande personer.
musik och film och foto.
att sitta uppe på ljusbryggan och titta på när publiken strömmar in i teatersalongen och man känner pirret i magen.
god jul emmélie! du klarar allt. det vet jag.
Det finaste jag vet är när man har hoppat ut genom fönstret, med sin bästa kusin hand i hand, klockan är tre på natten och det börjar bli ljust igen. Man har precis smakat av morfars gömda wiskey och skratten klingar högt. Berusningen är hög. Och man känner sig förskräckligt lycklig och oslagbar.
Man sedan springer barfota, förbi minigolvfbanan och hem till pojken brevdid skogen. Bara för att man önskar att natten inte ska ta slut, att man ska förtsätta att röka vattenpipa med hallonsmak, smutta på en äcklig öl och umgås med tre år äldre killar.. resten av livet. Det finaste jag vet är när pirret i magen inte vill försvinna, när man blir bjuden på glass av kiostpojken, som ständigt säger att man är söt.
Känslan av frihet, när man känner hur stark man är, hur ingen på hela jordklotet kan rubba ens kliv.
Det är värt allt.
Det är sånt som håller mig vid liv och göra att jag fortsätter att kämpa.
(snart frisk från anorexi)
Att lyssna på min lille son när han pratar. Och att tillbringa tid med mig själv framför en uppspänd duk. Det är fint. Bara jag, färg, pensel och det som kommer bli motiv på duken.
Jag blir så sorgsen när jag läser din blogg. Och dina tankar om din sjukdom,som du så generöst delar med dig av har fått mig att tänka till lite kring mitt eget förhållningssätt till min kropp. Jag tänker själv flera gånger om dagen att jag borde gå ner i vikt, fast jag egentligen inte behöver det (är 1,76 lång och väger 68 kg).
Tack för att du delar med dig, jag kommer fortsätta att följa din resa mot ett bättre liv, såhär på avstånd via datorn <3
Att lyssna på min lille son när han pratar. Och att tillbringa tid med mig själv framför en uppspänd duk. Det är fint. Bara jag, färg, pensel och det som kommer bli motiv på duken.
Jag blir så sorgsen när jag läser din blogg. Och dina tankar om din sjukdom,som du så generöst delar med dig av har fått mig att tänka till lite kring mitt eget förhållningssätt till min kropp. Jag tänker själv flera gånger om dagen att jag borde gå ner i vikt, fast jag egentligen inte behöver det (är 1,76 lång och väger 68 kg).
Tack för att du delar med dig, jag kommer fortsätta att följa din resa mot ett bättre liv, såhär på avstånd via datorn <3
Vad vackra ansiktsdrag du har. Otroligt vackra!
Håller med föregående, väldigt vackert ansikte. Så vackert när du är så smal. ;)
